Tomhet
Vad hade jag väntat med vad jag kände, jag letade länge utan att se det.
Förlåt för min rädsla, förlåt för min godhet, jag borde satt gränser, det vet jag så väl.
Du får göra som du vill, men aldrig förråda den, som lever inpå din själ.
Du får göra som du vill, men aldrig förråda den, som bryr sig...
Dagar jag hade med vänner omkring mig, jag minns det med glädje, minns det med sorg.
För när jag försvann och gick bort mig i natten, ni hade på känn ni som följde på håll.
Allt jag försakat, hur jag nu levde, i världar av smärta, i rum utan ljus.
Nåt borde sagt till mig, hur mycket mera av kärlek jag missat, i rädsla för svek.
Och rädsla för tomhet, i rörelse utan liv.Du får göra som du vill,
men aldrig förråda den, känslan du bär på.
Du får göra som du vill, men aldrig förråda den, som bryr sig om dig.
Du får göra som du vill, men du få stå för konsekvensen, och skylla dig själv om ingen tror dig eller ens villl ha dig!
Du får göra som du vill men alldrig förråda dem som bryr sig om dig...
Jag gick på det, jag var dum nog att gå på det, allt var ett svek.
Ett stor jävla hån.
